(This post is in Swedish since I’m reviewing a Swedish book that’s only available in Swedish. If you still want to read the review, you could try to let Google translate the post.)
Måste erkänna direkt: jag har inte några högre tankar om böcker om IT av svenska författare. I de flesta fall har jag kunnat hitta böcker av internationella författare som har behandlat ämnet på ett djupare och oftast betydligt mer underhållande sätt. Men det finns undantag.
Ett lysande exempel på en bra svensk bok om IT är Jävla Skitsystem! av Jonas Söderström, en välskriven och genomtänkt bok om ett problem som får alldeles för lite uppmärksamhet med tanke på hur många det drabbar dagligen.
Vår digitala arbetsmiljö stressar oss
Jonas har tröttnat på dessa omständiga och obegripliga datorsystem som snart varje person på arbetsmarknaden tvingas arbeta med (eller snarare kämpa mot) om de vill ha ut sin lön, semester, beställa varor eller registrera patientinformation på ett “lättillgängligt och översiktligt” sätt.
Han har all rätt att vara bitter – inte nog med att han är en av dessa utsatta arbetare som tvingas tillbringa tid i dessa näst intill obegripliga program, han jobbar dessutom med att själv ta fram och designa dessa system i sin yrkesroll som informationsarkitekt och användbarhetskonsult.
Men hur, varför och vad kan vi göra?
Boken tar underhållande och vasst upp tydliga exempel på datorsystem som har gjort arbetsmiljön olidlig för personal på bland annat Apoteket, SVT, Nordea och inom primärvården. Ett tydligt tema är att datorsystem har införts med syftet att låta de anställa själva administrera något som det tidigare fanns renodlade administratörer för vilka nu har rationaliserats bort. Någon extra avsatt tid till dessa sysslor eller till utbildning i hur man använder systemet är det dock inte tal om utan detta ska magiskt ordna sig då systemet utlovar att effektivisera verksamheten och spara tid och pengar. Exempel på när detta misslyckas kan säkert de flesta av oss vittna om.
När jag läser boken kommer jag på mig själv med att känslomässigt associera ordet “administration” med “ett nödvändigt ont som inte ingår i ens egentliga arbetsuppgifter”, en känsla som många säkert känner igen sig i.
Efter att vi läsare nickat igenkännande till bokens exempel följer en noggrann genomgång av de åtta sätt på vilka datorsystem stressar och sviker sina användare. Allt är mycket välstrukturerat och genomarbetat och förvånansvärt underhållande. Det är något underligt tillfredsställande med att känna igen sig i denna användbarhetsmisär och förstå att man inte är ensam.
I bokens sista del tas så lösningarna upp. Projektmodellen effektstyrning presenteras översiktligt som ett sätt på hur man kan troliggöra att nyttan med systemet motsvarar förväntningarna. Jag delar också Jonas förhoppning att datorsystem i framtiden kommer att röra sig bort från stora system som ska göra “allt” för att istället röra sig mot små, enskilda applikationer som är bäst på just sin uppgift men med standardiserade riktlinjer för hur de ska designas så att igenkänningsfaktorn för användaren blir så stor som möjligt.
En bok för dig?
Teknikoptimismen och blåögdheten inom företagsledningar och IT-avdelningar i Sverige verkar vara gränslös när det kommer till upphandlingar och införandet av nya datorsystem och det är mycket riktigt dessa “IT-makthavare” som Jonas huvudsakligen hoppas ska läsa och ta till sig budskapet i Jävla skitsystem!, näst efter de frustrerade användarna själva. Den tredje målgruppen är de projektledare, utvecklare och systemarkitekt som skapar dessa system som Jonas genom sin bok hoppas ska få upp ögonen för hur deras arbete kan komma att direkt påverka användarnas arbetsmiljö i åratal framöver.
Om boken kommer att nå sina tänkta målgrupper är svårt att säga. De stackars användare som skulle behöva läsa den för att samla lite mod och känna att de inte ensamma i sin frustration vill antagligen inte spendera sin kväll med att läsa en IT-bok efter att ha brottats ännu en arbetsdag med att försöka rapportera sin semester i det drakoniska lönesystemet.
När det gäller de personer som beslutar om dessa IT-system måste en medvetenhet om problemet till för att de ska inse att den här boken kan hjälpa dem och deras anställda. Projekt av de här slaget brukar dock otroligt nog vara väl medvetna om att problem med förseningar, spruckna budgetar och svåranvända system drabbar i princip varje IT-projekt men ändå tro att detta inte kommer att drabba just deras projekt eftersom omständigheterna och förutsättningarna är “unika” och “speciella”.
Det är upp till oss
Hoppet står alltså till landets systemarkitekter, projektledare och IT-konsulter. Om du läser min blogg är du troligen en av dessa. Nu vill det till att vi tar till oss bokens budskap (digital arbetsmiljö är ett stort problem) och ser till att tänka på vad vi kommer att utsätta användarna av våra system för dagligen i deras arbetsliv.
Om du gör detta kommer kanske karma att se till att nästa gång du ska tidsrapportera under ditt arbetsdag så har någon projektledare, utvecklare eller IT-makthavare någonstans i Sverige tänkt till en gång extra och sett till att du lätt och smidigt kan få din bisyssla gjord och återgå till ditt “egentliga” arbete, helst med ett leende på läpparna. Man kan ju alltid hoppas, eller hur?
“You are not your user” is one of the fundamental principles of UX.
The benefits of this simple principle has been well argued for [52 Weeks of UX: You Are Not Your User], but few people realize that if you misunderstand it, you are in danger of hurting your users, your design, your product and ultimately your company.
How do you prevent this from happening? You need to ask yourself “The Question”. Read the entire post…
After posting about Split Testing a few weeks ago, I found some very nice material about the implementation of Split Testing from the folks at Microsoft’s Experiment Platform. Be sure to check out the slides for a quick and excellent overview with good examples (a lot of interesting stuff about user feedback in there) and if you fancy some academic nitty-gritty, check out the paper as well. Both are excellent resources if you want some inspiration for your Split Testing.
AutoComplete is a really clever little feature that makes automatic suggestions based on previous entries in text fields of web forms. It has excellent browser support, being enabled by default in almost all modern browsers (including even *gasp* IE6+, yay!) . And best of all, it requires almost no effort on your part to make it work!
In this entry, I will cover the basics of enabling AutoComplete for your web forms (it is really simple, trust me) and also provide some examples on how it is used on the web, since following de-facto standards is what makes AutoComplete tick.
Split testing is a cheap and reliable way to test two or more versions of a design against each other and see how they perform under live conditions. When split testing you focus one or a couple of quantitative metrics (such as like revenue, number of completed sales or sign-ups) and use them to judge how each design performs. It is a great method if you want to try out an advertising campaign, a set of rewritten purchase instructions or a new sign-up process. Sure, the method has its flaws (which I will get to later) but it is still a great method for finetuning a web page that every web developer should have in her toolbox.
In this post I will be outlining the basics concepts and list the pros and cons of the two main methods for split testing – A/B Testing and Multivariate Testing.
If you get five usability designers (or usability experts or user experience directors or whatever they want to call themselves) and ask them to describe the meaning of the term user experience, you will probably get five different explanations. In this edition of A List Apart, Sharon Lee tackles the subject of user experience and its application for the web in her article “Human-to-Human design“. It’s an excellent read so be sure to check it out. I would like to share some of my thoughts on the subject with you and provide some good, concise examples of how the user experience mindset that Sharon wrote about can be and is already implemented on the web. Read the entire post…
It’s all about collecting business connections and recommendations.
Feedback
Two percentage progress bars display your profile and network completion, coupled with helpful hints on what to do to become a more “complete” Linkedin user. The statistical benefits of completing your profile are also described (this much more likely to become hired etc.).
Exchanges
Linkedin boasts an introduction system for getting in touch with users through other users and ability to ask your network a question and rewarding the best example with trophies (“Best answer in…-tags).
Customization
Pretty much everything on your profile can be customized contentwise and the controls for this are embedded into the profile instead of put on a separate “Preferences” page.
Growing and cultivating business connections can appearently feel like playing a game. Good work Linkedin!
I stumbled across this great presentation by Amy Jo Kim titled “Putting the Fun in Functional” where she describes five game mechanics that can be used when build social community sites:
Collecting
Points
Feedback
Exchanges
Customization
I’ve had some thoughts along these lines myself, being the game addict that I am, but she makes a very structured and accessible presentation of a really interesting subject. If you are interested in this subject at all, this is a must read!
Here is a couple of resources I’ve found useful to get you started on “the good path”:
Usability.gov has great guidelines for usability on the web presented in pdf:s, I’m just amazed by the quality of these.
Recommending usability guru Jakob Nielsen’s useit.com is probably not necessary as he is one of the most well-known usability voices out there. However, Jakob mainly focuses on efficiency, effectiveness and task satisfaction as measurements of good user interfaces, being the true usability engineer he is. So keep in mind while reading, that there are plenty of other important factors to the whole user experience, like branding strength, pleasureability and interface expression to name a few. Look to useit.com for the numbers (and the bold, often self-promoting statements) but look elsewhere for the less quantitative aspects of usability design.
(This post is in Swedish since I’m reviewing a Swedish book that’s only available in Swedish. If you still want to read the review, you could try to let Google translate the post.)
